www.DunderBus.se

Ja man får aldrig vara riktigt glad. Inte länge i alla fall. Kom hem idag och upptäckte att det läcker i taket. I badrummet i och för sig men ändå. Det betyder att så fort det torkar upp måste taket åtgärdas på utbyggnaden. Kan man bli surare? No pun intended så att säga. Tack och lov är det inte så där vansinnigt dyrt, men det är lite pyssel. Tak ska köpas in och så måste jag hitta någon som kan göra det åt mig för det är inget jag kan själv.

Fördelen med lite regn är ju annars att allt blir grönt igen. Gräsmattan har fört en tynande tillvaro minst sagt. Förvisso inte hela gräsmattan men fläckvis. Gräsmattan har fått grästyfus. Nu börjar även det torra ta sig så snart är det dags att klippa gräs igen. Nu är staketet mer eller mindre färdigt. Det är en liten bit kvar som vetter mot grannen men den del av staketet som syns utåt, är färdigt. Det ska bara torka upp så man kan måla dit det vita men det tar inga tider. Blev rätt fint faktiskt.

Dagen blir nog annars lugn. Vädret inbjuder inte direkt till utomhusaktiviteter. Känner nog dock för att åka och bada med hundarna. Vi var och badade igår och Drutten hade så roligt i vattnet att hälften hade räckt. Skuttade omkring som en mindre smidig säl. Babe simmade på. Hon behöver dock motionen. Nu börjar det närma sig till ett gästspel på jobbet. En dag är dock inget att gnälla över. Bara att dra på uniformen och göra det man ska. Kommer kännas annorlunda och inte åka dit som hundförare. De får nog stanna hemma, i alla fall Babe.

Livet är i harmoni just nu. Allt liksom bara faller på plats och det helt utan ansträngning. Semester är inte så dumt trots allt har det visat sig. Dagarna försvinner i turbofart. En ovan känsla att må så här bra. Men till skillnad från förr, tänker jag ta det till mig, njuta och bara låta saker och ting ske. I full visshet att jag är i tryggt förvar.

Nu verkar det lätta upp lite grann. Gråheten i gråskalan är ljusare vilket bådar gott. Jag tycker dock inte illa om regn för efter regn kommer solsken. Jag är ju inte mindre ledig bara för att det regnar och dessutom behöver naturen lite vatten för det har varit alltför torrt. Det är bara lite störigt att inte kunna måla klart. På baksidan har jag bara två och en halv sektion kvar. Men med lite tur kan jag ta det sista onsdag kväll.

Somnade sent igår vilket är mycket ovanligt. Värsta nattsuddaren. Vaknade redan 06. Skojar du med mig? Lite väl tidigt kan tyckas. Jag släppte ut hundar och gav dem mat och bestämde mig för att försöka sova lite till. Men det gick si så där ska ärligt erkännas. Efter två timmars vridande och vändande gick jag upp. En lur på soffan blir det nog. Babe var på sin sedvanliga prommis med mamma. Tror nog Indra funderar på att flytta hemifrån. Varför ska hon med på DERAS promenad? Drutten får gå ensam med matte. Gå är egentligen helt fel ord för han snarare studsar fram som en liten boll. Wohoo! Vilken härlig inställning på livet egentligen. Var dag är ett nytt äventyr.

Och just nu kan jag faktiskt inte annat än hålla med. Livet är ett äventyr och de mest överraskande saker kan ske när man minst anar det. Solen skiner här i Ulrika.

Sitter och tittar igenom gamla bilder. Skrattar och ler om vart annat. Sedan slår saknaden in. det är 5 månader sedan han gick bort nu, men saknaden är lika stor. Han var inte en stor riesenhane, men en stor personlighet och jag saknar honom så fruktansvärt. Trots två hundar i huset, är det tomt. Det kommer ge med sig med tiden, jag vet det. Men det är ändå jobbigt och svårt och det är inte alltid jag lyckas hålla tillbaka tårarna när han kommer på tal.

Har inte hittat rosenbusken jag ska ha. Under den ska han begravas hade jag tänkt. Men det får vänta tills jag hittar exakt det jag vill ha. Så är det.

Ja regnet det fortsätter. 5 mm till har ramlat ner. Isch. Kallt och hurvet. Så kyligt att jag faktiskt eldar. Tycker det är lite kyligt, helt klart. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Det är ju söndag och inget vettigt på TV. Blir väl att surfa och lyssna på musik.

Varit iväg nu på eftermiddagen. En liten tur till Kisa och en bit mat blev det. Trevligt, även om vädret lämnar övrigt att önska. Hundarna blev jätteglada när jag kom hem. Inte så att de var hemma länge, fast det är klart, det beror på vem man frågar. Drutten var sååååå glad såååå. Nu har han kurat ihop sig på sin plats och är nöjd över att saker och ting är som vanligt. Han i sin säng och matte framför datorn. Plutten.

Annars blir det en lugn kväll helt klart.

Ja igår kom så äntligen regnet. Nu hade jag inte så mycket av staketet kvar och blev väl lite irriterad. Fasen, har det inte regnat på hela den här tiden så kan det väl vänta ett par dagar till. 32 mm har det kommit sedan 14 igår. Det var bara att sluta måla och göra annat. Datorn med andra ord. Besynnerligt är vad det är. Jag är en människa som har svårt att sitta stilla och vill göra något. Städa, plocka undan och annat hushållsgöra kan man göra varje dag egentligen men det har jag en förmåga att strunta i. Däremot är jag noga att det är snyggt och städat utomhus. Men det är klart, att vara utomhus och pyssla är så mycket roligare. Man skulle ha en städerska anställd, så skönt det hade varit.

Igår kväll begav vi oss till Mjölby av alla ställen för att käka ute på restaurant. Så gott! Så trevligt. Cajos Christer är en liten filur och jag garvade nästan ihjäl mig. Vilka härliga kommentarer. En riktigt trevlig kväll faktiskt. När jag kom hem, såg jag att den vita färgen inte hade hunnit torka alls innan regnet kom och hade runnit ner över det faluröda. Iiiiiii. Iväg med en trasa och torka upp det som kunde torkas upp och nu är det bara att hoppas att det går att måla över. Annars blir det fram med sandpappret och slipa bort färgen och måla om från början. Har man inte tillräckligt med jobb så skaffar man sig.

När jag öppnade datorn väntade en liten överraskning. En positiv sådan men jag blev allt lite förvånad. Och glad. Det finns hopp även för mig. Idag blir det en pysslardag inomhus alternativt framför datorn. Drutten är inte vattentålig tydligen för han ska inte ut, Babe å andra sidan verkar inte bry sig nämvärt. En lugn dag.

Oh, det glömde jag. Jag och hundarna sov ända till 9:30 idag. Vaknade med ett ryck och kände mig som största skolkaren i världen. Vet inte vilket år jag sov så länge. Det var nog på 90-talet innan jag skaffade hund. Men sov gott gjorde vi.

Det är egentligen perfekt målarväder. Svalt och molningt. Det jobbiga är bara, ska det komma regn eller inte? Hittills har det inte ramlar ner något här i Ulrika. Inte en stackars droppe har vi fått. Bara 3 mil härifrån har det regnat. Det verkar pressas runt oss.

Idag hade jag bestämt att jag skulle göra de sista 9 1/2 sektionerna som är kvar på baksidan. Det kommer nog inte fungera, färgen är nästan slut. Så det blir till att åka in till stan och köpa mer färg. Det har redan gått åt nästan 40 liter färg! Men jag målar så långt det lilla jag har kvar räcker innan jag ger mig iväg. Än så länge är det uppehåll, lika bra att utnyttja det.

Hundarna får vara inomhus medan jag målar. Drutten har en benägenhet att vilja stoppa ut huvudet, självklart där det är nymålat och blir röd och fin. Nu är det ju lätt att ta bort, men han kan gott vara kvar inne. Då får man måla ifred. Fint som snus blir det och det är med stor tillfredställelse man tar en kopp kaffe på kvällen och tittar på det man har gjort under dagen. Grannarna beundrar min flitighet. Men det handlar inte om att vara flitig, det handlar mer om att det måste bli gjort och eftersom ingen gör det åt mig, får man göra det själv. Hade varit skönt med lite hjälp, det hade gått fortare då. Men det är bara att bita ihop och göra slut på det sista. Det är i alla fall skönt ute.

Mamma har börjat ta med sig Babe på morgonpromenaden så jag och Drutten kan gå i lugn och ro. Lite lydnadsträning halvvägs. Vänstersvängarna och helt om till vänster gick attan så bra idag. Han var taggad den lilla. Än så länge har vi inget hört vad gäller honom. Nu under semestertider verkar folk inte vara intresserade av att köpa hund. Nu är ju egentligen bästa tiden, då kan man i lugn och ro bo ihop sig så att säga. Men vi får se vad som händer med lillen.

Helgen gick i lathetens tecken men i måndags satte jag igång med staketet. Ett evigt målande blir det. Nu är i alla fall hela framsidan klar och det är bara en bit av baksidan att göra. 28 sektioner blir det. Det låter mindre än snacka om meter. Det tar sin lilla tid helt klart. Nu har i alla fall kroppen gett med sig. Första dagen hade jag ont överallt.

Vädret har varit ljuvligt. Så där lagom varmt. Målarstassen består av bikini. Förena nytta med nöje så att säga. När staketet är färdigt ska räcket målas och sedan två bodar. Har lite svårt att bara sitta still och inget vettigt göra. Igår rensade jag rabatten också. Fint blev det, helt klart. Dagarna springer förbi måste jag säga. Det känns som jag har varit ledig hur länge som helst, men jag har bara varit ledig en vecka.

Nu är det morgonkaffe som gäller sedan sätter dagen igång igen.

Helgen som har gått har gått i lathetens tecken. Igår klippte jag dock gräsmattan. Tidigare på dagen var jag och badade med hundarna. Babe simmar ju fint, det visste jag men att Drutten skulle simma så bra trodde jag inte. Nu ska han bara komma på att det är enklare att simma om man inte andas in vatten samtidigt. Kul hade de dock i vattnet.

Temperaturen har sjunkit betydligt och det är riktigt skönt ute. Nu orkar man pyssla med det man ska pyssla med.

Äntligen har dagen kommit. I morse när jag åkte ifrån jobbet var jag ovanligt pigg. Jag hade till och med svårt att somna. När jag körde hem riktigt kände jag hur tyngden från hjärta och axlar bara lättade. Jag log stort hela vägen hem. Min första sommarsemester sedan 03 och min första riktiga långsemester. Jag har haft en och annan dag här och där, någon gång hela tio dagar, men aldrig så här långt. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag förtjänat det med råge. De sista somrarna har jag jobbat som en liten iller. Inte underligt att man är sliten.

Den sista tiden har varit så tung och jag har inte orkat engagera mig riktigt. Känns som man har simmat i sirap och man kommer ingenstans. Det lättar inte, det blir inte bättre man kämpar bara för ren överlevnad. Man orkar inte vara positiv eller glad. Men nu, nu är det lättare än på mycket länge. 10 hela veckor ska jag rå om mig själv, sätta mig själv främst, göra sådant jag tycker är roligt och bara mysa. Förhoppningsvis är batterierna laddade när det är dags att gå tillbaka till jobbet.

Arbetet slukar otroliga mängder energi måste jag säga. Måla staket, bada med hundar, sola, äta gott och så kommer Fredrik på besök. Ska bli så härligt. Det var länge sedan jag kände mig på så här gott humör och kände tillförsikt inför framtiden. Jag har som sagt famlat i mörker och inte hittat ut. Nu när jag tänker efter, låter det här ju som rena depressionen. Och så är det nog. Men det är så här, vilket jag har lärt mig den hårda vägen; det finns alltid ett ljus i tunneln. Kämpar man bara tillräckligt så når man till slut ljuset. Förr eller senare blir det bättre.
Min första lediga dag har jag spenderat framför datorn. Den fick för sig att nä, jag tänker inte fungera. Nu har jag Mac och det gör saker lite krångligare ibland. Alla kan inte Mac. Men klurar man lite, så går det. Och så hjälper det att ha en far som kan det här. Tänk vad en förlängningssladd kan göra. Jag är lite imponerad av mitt tålamod idag. Så nu dyker jag hundarna ner i semesterns härliga träsk och dyker inte upp igen förrän om 10 veckor. Här ska njutas i kubik!

Jag är så glad att jag nästan spricker.