www.DunderBus.se

Det var bra kyligt imorse när jag släppte ut hundarna. Frost pÃ¥ gräset och dÃ¥ var det 3 grader ute. Hösten har anlänt. Jag frös sÃ¥ klart, vad annat att vänta. Hade tänkt att ha en lugn morgon men sÃ¥ blev det inte. Fick kasta mig iväg hem lite sÃ¥ där fort. DÃ¥lig planering kan man kalla det. SÃ¥ blir det när man bor i kappsäck. Eller ja, det gör jag ju inte egentligen heller. Men lite struligt blir det ibland. Det gäller att tänka till, vart har jag…? Solen skiner och det är friskt ute. Bebben är ute pÃ¥ morgonpromenad med mamma, själv dricker jag kaffe. Ska snart sätta igÃ¥ng med veden. Idag blir det sista gjort. Skönt. Är lite trött pÃ¥ ved just nu.

Hm, lagom till kroppen har vant sig vid ansträngningen är det färdigt. Nu i helgen är står målning av den sista biten staket på schemat. Det ska tydligen vara uppehåll. Vore skönt att hinna färdigt innan vintern kommer. Trots lång ledighet har jag inte lyckats med det. Undrar lite grann vart tiden tog vägen. Semestern bara sprang iväg. Men än har jag ett par dagar kvar att njuta av. Känner mig faktiskt redo att återvända till jobbet. Ledigheten har gjort nytta helt klart. Livet känns positivare än innan semestern började.

Pratade precis med en barndomsvän. Vi umgicks som tonåringar och ungdomar. Vi har inte pratats vid på många många år och ändå känns det som vi pratade igår. Visst, det har hänt en hel del men det märktes inte. Vi brukade åka omkring på hans hoj och busköra. Ett under egentligen att man fortfarande är i livet. Strax dags för frukost, hiva in resten av veden och sätta igång med resten jag hade planerat. Ska nog ge mig i kast med ett fönster eller två.

Idag har vi utövat kroppsarbete. Gräsmattan är klippt och lite mer ved är inhivad i vedboden. Jag intalar mig själv när musklerna säger ifrån att det är nyttigt med motion, men jag undrar jag. Huset står kvar i alla fall och allt ser ut som det borde. Lite tomt kanske, det är ju ingen som fyller på skåpen eller kaffet. Som jag upptäckte när det var dags för kaffepaus. Kaffe och socker slut. Fasen också. Det ordnade sig dock. Får försöka komma ihåg att äta lite lunch idag. Glömde bort det igår och det gillades tydligen inte.

Undersökte också det här med att läsa färdigt. Lättare sagt än gjort visade sig. Visst, man kan läsa språken bara och sedan göra det andra, men det tar mycket längre tid. Hade ju varit roligt om man blivit färdig innan man fyllt 50 så att säga. Det går att komplettera det jag redan har, men då måste jag läsa in 25 poäng (enligt gamla poängsystemet) nu på studs för att kunna gå det. Annars får jag vänta tills nästa höst. Ett alternativ hade varit att ha en lärartjänst och läsa in det man saknar på distans vid sidan av. Funkar ju inte heller eftersom jag inte har någon lärartjänst. Och frågan är om någon skola skulle anställa en som obehörig och låta mig läsa in det som fattas vid sidan av. Behöriga lärare finns det ju menar jag. Vi får se vad som händer. Läsa ska jag dock.

Nu är det kaffe med mor som gäller.

Idag satte mamma och jag igång med att hiva in lite ved. Den har legat ett bra tag nu och måste helt enkelt in. Borde ha lagts in för länge sedan men det har inte varit så lätt med tanke på vädret som har varit. Vi fick in en hyfsad mängd idag. Går så mycket smidigare när man är två stycken. Förra året hivade jag in allt själv, vilket också kändes i kroppen. Tar man en bit varje dag så blir det inte så tungt och inte så mycket heller.

Igår var vi iväg och hämtade plåten till taket som ska bytas ut. Käkade gott på Chili på IKANO-huset och köpte skor. Inte så att jag egentligen är i stort behov av nya skor, utan mer att jag ville ha ett par. Det var dessutom på rea så jag fick två par för mindre än vad ett par kostade. What a bargain! Var också på möte igår och det kändes bra. Verkar som framtiden ser betydligt ljusare ut och det känns helt enkelt toppen. Förra veckan vikarierade jag som lärare på högstadiet. Det var mycket roligt. Trevliga hjälpsamma kollegor, härliga ungar och på det hela taget trivsamt. Det var framför allt härligt att göra något som är så totalt tvärtom mot vad jag normalt jobbar med. Helt plötsligt befann jag mig i ett kvinnodominerat yrke och det var inte så dumt faktiskt. Upptäckte att jag platsar även där. Fick använda huvudet lite grann och det kändes bra. Har bestämt mig för att läsa vidare, fast på distans. Nu när man har jobbat ett par år, går det inte att ta studieledigt. Såvida jag inte skulle vinna en stor summa pengar, men det verkar inte troligt.

När man är färdig har man lite större valmöjligheter, man kan ju fortsätta med det man gör om man vill. Huvudsaken är att jag gör färdigt det jag hade tänkt. Dessutom känner jag att jag behöver lite mental stimulans. Plugga ger just det. Annars luffar livet på i stilla mak. Nu är det en dusch som gäller. Man blir lite varm av att hiva ved, sedan är det hem till tjejerna som gäller. Belsebub fick vara med idag och hjälpa till. Nu gäller det bara att få henne att förstå, veden ska in i boden inte ut!

Vaknade alldeles för tidigt (04:45) men kände att jag kan lika gärna gå upp. Släppte ut tjejerna, gav dem mat och satte mig utomhus med en kopp kaffe. Solen kämpade sig upp över träden och fåglarna sjöng. Kan en morgon bli mycket bättre? Det var ljuvligt att sitta där ute med sina tankar och reflektera över livet. Som inte är så dumt, trots allt.

Annars hade Babe och jag en lugn morgon. Skulle titta på morgonnyheterna hade jag tänkt men lyckades somna i soffan. Igen. Maken till soffa att göra en trött. Mer kaffe i solen innan jag satte igång med dagen. Idag är det dags för fåfängans dag. Ska fixa naglarna igen. Kan tyckas larvigt och onödigt men välskötta händer känns bra. Tänker dock inte låta dem växa så långa som sist. Då är de bara i vägen, framför allt på jobbet. Sedan iväg och handla, har middagsgäster imorgon och jag har lovat att laga maten. Ska så även göra ikväll. Här lever vi farligt.

Igår skjutsade jag hundarna till panget. Inte underligt att de inte störs av Rexis skällande i den kakafonin. Jösses vilket liv! Men detta betyder att vi får lugn och ro och sömn om nätterna och det är värt mycket. Sedan kom jag på att jag behöver ett par jeans. Istället för att åka ensam till Ikano-huset, styrde jag kosan mot Mantorp. Cajo fick vara smakråd. Personalens kunskap och känsla för service kan vi diskutera men vad kan man förvänta sig egentligen? Hittade till slut jeans som var sköna, mjuka och som satt snyggt. Gjorde ett riktigt kap och fick tre par för priset av två. Nu har jag i alla fall något att ha på mig, bortsett från alla dessa hundkläder och mjukisbyxor. Jag ska snart ge mig iväg till stan och göra det jag ska. Hoppas på fint väder i helgen, hade varit så skönt att slippa regnet faktiskt.

Idag tog jag mig i kragen. Har inte varit i huset sedan Drutten somnade in. Det låg fullt av grejer som påminde om honom hela tiden. Idag städade jag undan och nu känns det bättre. Inte så att jag är go och glad, men jag hatar inte huset längre. Även om inte mina killar är här så får jag och Babe göra det bästa av det.

Nu har hon lugnat ner sig. Hon har varit bra stressad under veckan som gått. Jobbigt att bli ensam verkar hon tycka. Annars har dagen gått förbi. Inte med någon större fart direkt men den har tassat på. Dagen började dock så bra som en dag bara kan börja. Har varit på gott humör hela dagen. Nu väntar jag på att C ska komma hem. Idag ska det snickras lite på hundgården. Det har släpat efter lite grann på grund av vädret. Visst, man kan snickra och dona även om det regnar men hur kul är det? Ska tydligen vara kvar nattetid och en ny tjänstehund måste införskaffas. Känner jag för det? Nej inte mycket. Men så länge jag inte har något annat att luta mig mot, får jag helt enkelt bita i det sura äpplet och fortsätta slita nattetid.

Vädret har faktiskt varit fint idag. Min semester regnade bort helt klart. Men å andra sidan, jag är inte mindre ledig för det och det har i det stora hela varit den bästa semestern i mitt liv. Långledighet är inte att förakta ska ni veta.

Tänk ändå vilken underbar värld fylld av respektfull sympatisk ödmjukhet vi lever i. Det är ju helt fantastiskt vilket deltagande alla intressenter kan visa när någon precis förlorat något kärt. Känslan jag får är att den förlust jag nyss gjort beklagas till fel person. Jag har precis tagit ett av de svåraste beslut man som hundägare kan ta, och samtidigt även tagit mitt ansvar. Att alla inte håller med om korrektheten i mitt fattade beslut kan jag förstå, men det jag däremot inte kan förstå är hur människor tar sig rätten att kasta skit på mig i detta nu, dessutom i ett öppet forum där jag inte har möjligheten att bemöta det som sägs.

Helt underbart är att kunna luta sig mot all den samlade erfarenhet och “know how” som helt plötsligt folk visar att de besitter. FrÃ¥gan jag ställer mig är;vart fanns den erfarenheten och kunskapen under det gÃ¥ngna Ã¥ret? Om ni visste vilket stöd, och vilken support ni varit för mig under den tid jag verkligen har behövt det, eftersom vi i familjen Sundberg helt saknar grundläggande förutsättningar för att lyckas med brukshundar.

Jag tänker inte vidare befatta mig med mer eller mindre kritiska pÃ¥hopp, och lutar mig mot talesättet “tala är silver, tiga är guld”. Det jag däremot blir mer och mer säker pÃ¥ är att ju mer jag umgÃ¥s med människor, desto mer älskar jag mina hundar.

I tisdags runt lunchtid fick Drutten somna in. Jag har inte varit hemma sedan dess, jag har helt enkelt inte orkat se huset. Att vara här är just nu bara en pina. Huset köptes in för Drutten och Dunder och nu bor ingen av dem hemma längre. Det är tungt. Jag försöker hålla humöret uppe, försöker låta bli att gråta i parti och minut. Jag har fått slå av hjärnkontoret helt enkelt och försökt mitt bästa på att inte fundera, vända och vrida på tankarna. Går rätt hyfsat. Jag saknar honom så.

Jag har ingen lust att gå in på varför här, men kan säga att det var rätt beslut att ta. Ett svårt beslut som jag har kämpat med men jag fick till slut inse fakta. Huset är tomt utan mina killar. Han tillförde så mycket glädje i mitt liv och så otroligt mycket hyss. Hunden var bra tokig ibland. Men en glädjekälla helt klart även om det har funnits tunga stunder. Babes stressnivå har helt klart ökat sedan kompisen försvann. Trots att vi inte har bott hemma de senaste dagarna, märks det på henne tydligt. Hon är numera ensamhund och det verkar hon ha lite problem med. Men precis som för mig, är det bara att vänja sig.

Jag är dock inte ensam utan har haft ett stort stöd i min omgivning och framför allt pojkvännen. Han har varit en klippa att luta sig emot och det är sÃ¥ skönt att inte behöva gÃ¥ igenom det här ensam. Cajo är värld allt guld i SmÃ¥land. En pärla och en stöttepelare av stora mÃ¥tt. Jag kommer vara henne evigt tacksam för allt hon har gjort. Bättre vän fÃ¥r man nog leta efter. Hon är “the voice of reason” när tankarna springer iväg med en.

Annars rullar dagarna iväg. Vet inte riktigt hur det går till men ibland känns det som man inte mer än går upp på morgonen så går man och lägger sig igen. Dagarna försvinner i rasande fart. Att vara långledig har gjort gott för själen och jag känner hur livsandarna har återvänt. Med hjälp förvisso men ändock. Det enda som inte är ok, som inte känns bra alls är att jag inte fick njuta av min första sommar i huset i lugn och ro tillsammans med mina killar. Men det är väl så, man kan inte få allt här i livet.

Drutten min älskade hund, jag saknar dig så.

Jag har varit rätt duktig den sista tiden att skjuta upp vissa måsten. Gräset är ett sådant. Nu fick jag ju hjälp med tanke på hur det har regnat. Idag fick sig gräsmatten en omgång dock. Ser betydligt bättre ut. Lyckades dock bli getingstucken i knävecket och bränna mig på gräsklipparen. Annars gick jag skadelös ut matchen. Jäkla gräs till att bråka med mig. Men lite envishet kommer man dock långt så nu är det färdigt. Bara trimma och räfsa som är kvar.

Inget jag tänker engagera mig i idag, det finns ju en morgondag också. Något ska man väl ha att göra. Hundarna har varit i trädgården och busat och kikat på hur hundhuset byggs. Flitens lampa har lyst i Smestad och fint som snus blir det. Det här med hundgård är dock inget som Drutten gillar. Fy va hemsk det är.

Imorse fick han syn på en ko. Oh, my God! Den måste vi sätta av mot, men vi vågade inte gå riktigt ända fram. Stod och var stöddig en bit ifrån. När matte ropade var det så skönt, för då kunde man släppa kossan och komma istället. Save face så att säga. Min hjälte helt klart. Babe verkar inte bry sig nämvärt såvida hon inte står i hundgården. Då ska det skällas och ryas på kossorna som går utanför. Lätt att vara kaxig bakom galler.

Vädermässigt har dagen varit härlig så här långt. Så skönt att solen äntligen skiner istället för detta eviga regn. Ok, visst jag har ändå ledigt men det är roligare att kunna vara utomhus och njuta istället för att sitta inne och uggla. Man är inne så pass mycket ändå under året. Tur att man har lite rejäl semester kvar. Finns chans att solen visar sig fler gånger.

Åkte iväg till Anki idag för att hämta lite isolering. Hundhuset ska byggas. Eller, det ska isoleras, huset finns ju redan. Jag får nog ta och ge mig på det här med hundgårdens vara eller icke vara. Ja, det är fult med ett sådant i trädgården men attans så praktiskt ibland. Så, så får det bli. Pysslas med för fullt just nu.

Eftersom jag inte får hjälpa till försökte jag mig på att klippa gräset istället. Gick väl si så där kan jag säga. Det började, surprise, att regna! Men jag hann med en liten bit i alla fall. Borde väl åka iväg och hämta hem takboxen som låg i kärran, men vi får se. Känner nog att det kan jag göra imorgon någon gång under dagen. Dagen har annars lunkat på i maklig takt. Handlade lite grejer till hundhuset och mindre service minded människor får man nog leta efter. Gillar man inte att ha med folk att göra, ja då bör man kanske fundera på en karriärändring. Eller så är det så att det är så många nötter som kommer och handlar att de blir lite ställda när någon faktiskt vet vad de talar om. Och då menar jag inte mig själv. Mig hade man kunnat lura på vad skit som helst helt klart. Är mycket tacksam för hjälpen.

Kvällen blir nog lugn och fin, precis som de andra kvällarna den sista tiden.

Jag överlevde dagen igår på jobbet även om jag var vansinnigt trött. Ska väl erkännas att en viss grinighet fanns när jag kom hem, men det gick över ganska så snart. Eller, ja relativt i alla fall. Mat, kaffe och gott sällskap gjorde under för själen. En underbar kväll på många vis. Vi kollade färdigt på Avatar som vi hade börjat se kvällen innan.

Den har ju varit en aningen hypad och jag ville gärna se den. Var väl inte överförtjust i början men den tog sig och till slut tyckte jag den var otroligt bra. Musiken i den är ju fantastisk och grafiken häpnadsväckande. Otroligt välgjord film måste jag säga. Får erkänna mig besegrad där, filmen var precis så bra som alla har sagt.

Dagen sÃ¥ här lÃ¥ngt har varit lugn och fridsam. Vädret är inte jättekul och alla “mÃ¥sten” väntar tÃ¥ligt pÃ¥ att solen ska titta fram och att det ska torka upp. Det är ju inte sÃ¥ att gräset springer nÃ¥gonstans direkt. Hundarna ligger och tvärsover. De är sÃ¥ trötta bÃ¥da tvÃ¥.