Saknad
Sitter och tittar igenom gamla bilder. Skrattar och ler om vart annat. Sedan slår saknaden in. det är 5 månader sedan han gick bort nu, men saknaden är lika stor. Han var inte en stor riesenhane, men en stor personlighet och jag saknar honom så fruktansvärt. Trots två hundar i huset, är det tomt. Det kommer ge med sig med tiden, jag vet det. Men det är ändå jobbigt och svårt och det är inte alltid jag lyckas hålla tillbaka tårarna när han kommer på tal.
Har inte hittat rosenbusken jag ska ha. Under den ska han begravas hade jag tänkt. Men det får vänta tills jag hittar exakt det jag vill ha. Så är det.
