www.DunderBus.se

Äntligen har dagen kommit. I morse när jag åkte ifrån jobbet var jag ovanligt pigg. Jag hade till och med svårt att somna. När jag körde hem riktigt kände jag hur tyngden från hjärta och axlar bara lättade. Jag log stort hela vägen hem. Min första sommarsemester sedan 03 och min första riktiga långsemester. Jag har haft en och annan dag här och där, någon gång hela tio dagar, men aldrig så här långt. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag förtjänat det med råge. De sista somrarna har jag jobbat som en liten iller. Inte underligt att man är sliten.

Den sista tiden har varit så tung och jag har inte orkat engagera mig riktigt. Känns som man har simmat i sirap och man kommer ingenstans. Det lättar inte, det blir inte bättre man kämpar bara för ren överlevnad. Man orkar inte vara positiv eller glad. Men nu, nu är det lättare än på mycket länge. 10 hela veckor ska jag rå om mig själv, sätta mig själv främst, göra sådant jag tycker är roligt och bara mysa. Förhoppningsvis är batterierna laddade när det är dags att gå tillbaka till jobbet.

Arbetet slukar otroliga mängder energi måste jag säga. Måla staket, bada med hundar, sola, äta gott och så kommer Fredrik på besök. Ska bli så härligt. Det var länge sedan jag kände mig på så här gott humör och kände tillförsikt inför framtiden. Jag har som sagt famlat i mörker och inte hittat ut. Nu när jag tänker efter, låter det här ju som rena depressionen. Och så är det nog. Men det är så här, vilket jag har lärt mig den hårda vägen; det finns alltid ett ljus i tunneln. Kämpar man bara tillräckligt så når man till slut ljuset. Förr eller senare blir det bättre.
Min första lediga dag har jag spenderat framför datorn. Den fick för sig att nä, jag tänker inte fungera. Nu har jag Mac och det gör saker lite krångligare ibland. Alla kan inte Mac. Men klurar man lite, så går det. Och så hjälper det att ha en far som kan det här. Tänk vad en förlängningssladd kan göra. Jag är lite imponerad av mitt tålamod idag. Så nu dyker jag hundarna ner i semesterns härliga träsk och dyker inte upp igen förrän om 10 veckor. Här ska njutas i kubik!

Jag är så glad att jag nästan spricker.

Nu är det bara 2,5 timmar kvar tills semestern börjar. Det blir den första sommarsemestern på 7 år. Ett tag kändes det som att den här dagen aldrig skulle komma. Men, nu snart är den här. Och tro mig, här ska njutas av ledigheten i turbo. De första tre dagarna tänker jag inte göra något alls. Bara vara och ha det bra. Sedan ska jag sätta igång och pyssla med sådant jag tycker är roligt. Hundarna och jag ska slita ut trädgården så gott det går. Men framför allt ska jag ladda mina batteriet. Med lite tur har jag större aptit på livet när semestern är över.