www.DunderBus.se

Igår var det som sagt Druttens dag. Det var ca 24 grader i skuggan, en smula varmt med andra ord. Babe höglöper vilket inte gjorde livet enklare för någon av oss. Så iväg. Ingen var där när vi kom. De släntrade in försent. Inte någon ursäkt om att de är sena. Testet börjar och jag tyckte att han kämpade på bra där i värmen. Men fick lära mig igår att värme och höglöpande tik har inget med saken att göra. Han var flåsig när testet var slut, och det hade nog vilken hund som helst varit. Det var dock till Druttens nackdel.

Öppen och tillgänglig. Intensiv i sitt kontakttagande, pang på rödbetan. Fina fulla bett, kampade bra, mycket bra jakt. Missade några bett, men tog ny sats och bet om. När han väl bet, bet han fullt och släppte inte. Bra tillkämpande. Belastningsbar. Då blev han faktiskt lite sur. Hanteringen gick fint. Sakletandet gjorde han bra. Han letade med korta avbrott i det höga gräset. Måttlig arbetslust fick han för det. De hade velat se mer fart. Va? Är det farten det hänger på? Litet föremålsintresse. Svag i miljöer, liten skärpa, obetydligt försvar, skottfast. Avreaktionerna var inte heller bra. Va? Han höjde svansen. Men den är alltid upphöjd. Jo, miljöberördheten som fanns den här dagen har jag aldrig sett innan, men det är kört. Så vitt jag vet som har hållit på med miljö och räddning i så många år, är att det är en träningssak.

Var vi på samma test? Jag är inte mentaltestare men är inte heller helt tappad bakom en vagn. Han skulle aldrig försvara mig i verkliga livet utan fly. Nej han skulle inte fly för det har han inte gjort de gånger han har försvarat mig hittills. Det jag inte gillar är just känslan av att det var kört redan från start. Jag fick för mig att L-testen skulle vara likriktade över hela landet med ett eller annat undantag. Inte att skillnaden i test skulle vara så stor. Det som känns hemskt är att här har jag en bra hund och jag kan inget göra åt situationen. Man kan inte överklaga någonstans utan sagt ord gäller. Inte fick jag med mig något protokoll heller. Ska man inte få det? Besvikelsen är stor som sagt. Skramlet gick han fram till själv, dumpen och släden fick han hjälp. Men passeringarna gick fint. Inga temposänkningar eller ökningar utan fick ledigt förbi. Han kikade på den någon gång. Han var pigg och nyfiken och koncentrerad och redo för det nya som skulle komma. Alltså lade han inte på sig värst mycket under testet.
Natten var lång och tung och otroligt trist. Idag fick jag en ny tid för Babe för att kontrollera vad som är fel på höger bakben. Vi hoppas på det bästa. Nu ska jag strax iväg och jobba igen. Blir en lång tung natt, helt klart.