Då har morfar och moster åkt hem igen. Det var en snabbvisit. Men så roligt att träffa honom igen. Han har blivit så gammal. Han puffar dock på 83 år gammal som han har blivit. Jag såg tydligen likadan ut och hade samma gester som jag hade som barn. Jag väljer att se detta som en komplimang! Jag är fortfarande ung och fräsch!
Det har varit trevligt och jag är förvånad över hur mycket jag faktiskt förstår av vad de säger. Betydligt mer än vad jag kan prata, eller så är det så att man blir fegare när man är vuxen. Som barn bryr man sig inte så mycket. Hundarna och jag har sovit i husvagnen de här nätterna och det har fungerat bra. Man sover gott i husvagnen. Lite underligt tyckte hundarna men annars har det funkat bra.
Babe löper som bäst och är igång igen med sina slampefasoner. En vecka till och höglöpet borde stå för dörren. Stackars Drutten. Nu är tvätten gjord och jag väntar egentligen bara på att åka och jobba. Grannen som bor två hus bort måste dock ha världens mest klippta gräsmatta. För det är ett evigt klippande men åkgräsklipparen från 1800-talet kallt. Inte går den fort heller. Klipper han inte gräs, kapar han ved. Han har inget hum om tid och hänsyn. Här klipps det och kapas det från tidiga morgon till sena kväll. Irriterande? Jo, en aning. Framför allt när man jobbar och försöker sova.
Vi hade ungar som buskörde med fyrhjulingar här ute härom dagen. Är inte föräldrarna rädda om sina telningar alls? Bortsett från det faktum att det inte är lagligt att köra fyrhjuling som 5 åring på vägen, det är ett mycket irriterande ljud. Visst, jag kan förstå nöjet. Men om föräldrarna tycker det är jobbigt att höra dem hela tiden, vad tror de vi andra tycker? Efter 15 varv sa vi till. Nu får ni sluta åka här. Deras föräldrar höll dock inte med utan lät dem fortsätta åka. Hänsyn, åter igen? När jag åkte till jobbet hade den lilla telningen ingen annanstans att ta vägen än ut i åkern. Tur att det var precis i början på vägen och att jag kör sakta. Hade detta hänt i kurvan när den lille fått upp farten, hade olyckan varit ett faktum. Ett barn på ett stycke motorhuv har vi redan haft. Men som sagt, de kanske skiter i vad som händer med barnen.
Nu har nedräkningen börjat inför semestern. Det är inte så många pass kvar tack och lov. Det ska bli riktigt ljuvligt att få styra sin tid och göra saker man vill utan att behöva tänka på jobbet. Och tro mig, inte en tanke kommer ägnas jobbet under mina semesterveckor. Jag ska vara ledig och njuta i fulla drag. Nu är det nog tid för en liten lunch.