www.DunderBus.se

Idag kunde vi äntligen åka iväg på en träning. Pissigt väder, kallt, blött och ruggigt men det fick gå det med. Planen var en enda lerpöl vilket syntes på både hundar och kläder. Jag ljuger nog inte om jag säger att jag var lerig ända upp på låren. Tur att man har tvättmaskin.

Träning gick dock bra. Positionsträning med fokus pÃ¥ mig, skit i allt annat. Jag var konsekvent och benhÃ¥rd pÃ¥ detta faktum. Jo, jag kan det faktiskt. Gick fint, han är mycket förig och lyhörd. (nu ligger han och snarkar och drömmer . ) Det sÃ¥g fint ut. Fick rÃ¥det att redan nu börja med framförgÃ¥endet eftersom han är sÃ¥ förig. Annars kan jag knyta honom för hÃ¥rt pÃ¥ mig och ha svÃ¥rt att fÃ¥ ut honom. SÃ¥ vi provade lite nybörjarövningar och det gick väl inte sÃ¥ illa. Lugn och sansad, tro det eller ej. Försökte fÃ¥ honom att sitta pÃ¥ planen men där var det tvärstopp. “Tänker inte sitta här, det är blött, lerigt,kallt och äckligt. ” Men jag är envis sÃ¥ med lite tyngd fick jag ner arslet. Han sÃ¥g ut som han hade sÃ¥lt smöret och tappat pengarna men kom pÃ¥ själv att det är lika bra att sitta pÃ¥ egen hand, för sitta ska han. Jag var nöjd över förmiddagen. Lite mutter pÃ¥ en hund och lite mutter när han kände doften av en hund ute där vi gick, men en tillsägelse och sÃ¥ var det lugnt.

Skulle prova på unghundsärmen idag. Han har ju varit rädd för instruktören förut, lite harig så där. Ville se om han har växt på sig, om kostymen passar lite bättre och jorå, det hade han. Lite försiktig i början, han fattade inte vad vi skulle göra men fattade fort och ja, skyddet gick bra. Inga dumheter för sig, fina släppanden. Under bevakningarna lägger han sig ofta ner, och glömde då bort allt det äckliga. Se där ja, vi kan ligga ner i leran. Han hade jättekul. Bästa med skyddet är dock att gå med vinsten i munnen tillbaka till figgen och då få kel. Så mysigt. Nu har båda hundarna fått mat och är nöjda över dagen. Vi ska strax göra kväller.

Dunder ser för hemsk ut. Och det är hemskt att se hur illa berörd han blir av att vara hemma. Han är nu hos “mormor”. Imorgon ska han tillbaka till veterinären och ta bort dränagen. Han äter dÃ¥ligt sÃ¥ han mÃ¥r inte bra och har ont. Men är fortfarande med oss.

Det har varit ett par traumatiska dagar men nu har de värsta känslorna lagt sig. Orkar inte gå in på detaljer men vi kan kallt konstatera att vi ska vara glada att Dunder är bland oss. Som han ser ut! Det är milt sagt en sargad hjälte. Han kom och hälsade på idag och han ville inte vara här. Det märktes tydligt. Han var mycket ovillig att gå in i trädgården och framför allt in i huset. Han tyr sig till mamma, vilket är lite ledsamt. Men på sätt och vis förstår jag honom.

Nu blir det ett par veterinärbesök innan han blir bra igen. Jag hade en jäkla tur. Han är en fighter. Själv har jag blivit hundbiten. Doktorn sa att det är bara 15% av alla hundbett som blir infekterade och sure enough, det hände mig. Nu tycker jag nog att det får bara bra med sjukdomar i det här huset. Har haft handen lindad, har inte fått röra den och varit på återkontroll och ska på en ny återkontroll i veckan. Infekterat och fult. Nu läker det dock fint så vitt jag kan se. Fick ett penicillinsubstitut och det verkar hjälpa. Men att inte använda högerhanden har inte varit lätt.

Anki har varit här och hjälpt mig. Vi har gjort ett litet hemmabygge som håller veden på plats och det blev inte så dumt faktiskt. Hyresgästen har flyttat och de nya har fått sina nycklar. Julljusen och tomtar är på plats. Utomhusgranen fick jag av grannen och med ljus blev den mycket fin. Snälla grannar jag har. Han hjälpte mig bära den på plats och sätta dit den också. Nu är det så mysigt här hemma. Det är nog första julen sedan jag flyttade hemmifrån som jag har velat ha julgardiner på fler ställen än just köket. Men ekonomin den här månaden är minst sagt ansträngd efter traumat som blev dyrt på alla sätt och vis.

Men man har ju ett kilo eller två för mycket så fil och flingor får duga. Imorgon ska vi åka till Lövstad och träna. Kommer nog bara träna lilleman eftersom hon löper och då är hon aldrig speciellt rolig. Annars rullar livet på här ute i Ulrika. Idag har det varit kallt, grått, disigt och mycket ruggigt. Tur att man då har julljus på. Så mycket mysigare. Så ett stort tack till Anki för all hjälp.

Så försvann den här helgen också. Swisch och så var det måndag. Det var åtminstone sol en liten stund och så härligt det var. Druttens sår på huvudet har läkt och ruvorna är nu borta. Det är även pälsen så nu har han kala fläckar på huvudet. Ser ju inte jättefint ut direkt.

Babe har ju börjat löpa så nu bor vi verkligen i skilda världar. Nu bor jag ju så stort att själva avdelandet inte är ett problem men gå ut blir lite bökigt. Drutten ligger i lilla hallen och låter. Att vara utestängd är jättehemskt. I alla fall när man är själv. Än så länge kan jag ha Dunder och Babe tillsammans men så fort hon går in i höglöp går inte det heller. Ok, det händer inget men hon är en sådan slampa och Dunder kan helt enkelt inte låta bli. Dessutom vill jag inte att killarna får ytterligare en anledning till att ryka ihop. När Babe löper blir Drutten extra muppig. Han anser att det är hans tik, Dunder håller inte med och så är slagsmålet ett faktum. Jag har haft tur hittills. Inte så stora skador, men slagsmålen blir lite värre för varje gång. Att sära på dem går helt enkelt inte.

Det sägs att amstaffer och pitbullar är farliga för de låser sig fast. Det är en myt att det bara just är dessa raser. Mina gör det också. Ett par ordentliga hugg brukar det bli, sedan låser de sig fast och släpper fasen inte. Inte så kul direkt. Att Dunder är gammal och sur gör inte saken bättre heller. Det är ett motvilligt tronskifte på gång.

Idag går dagen ut på att vänta på att åka till jobbet. Matlådorna fixades igår och idag är vi bara lugna. Ska försöka mig på att sova lite längre fram på dagen. Annars orkar jag inte natten. Inte för att jag gör det ändå, men lite sömn är bättre än inget. Jag är så trött på att sova, äta och jobba. Att planlägga sömnen och ändå inte ens få hälften av det jag borde få. Inte underligt att kroppen börjar säga ifrån. Lite datorspel blir det nog med. Inte askul väder direkt.

En kompis menade pÃ¥ att hon inte fattade de som gnällde över det grÃ¥a och trista vädret. Det är sÃ¥ mysigt att krypa upp i soffan, tända brasa och ljus. Jo, för de som kan. Men för oss som ska vara ute i skiten, timme ut och timme in utan adekvata regnkläder är det allt annat än mysigt. Det är kallt, ruggigt, blött och sÃ¥ himla skitigt. Nu är det mer morgonkaffe som gäller. Här vaknar vi ju tidigt pÃ¥ morgnarna. Imorse hörde jag Babe gÃ¥ och slÃ¥ pÃ¥ mattunnan. I’m starving here!!:)

Så, då var man fin igen. Så snyggt det blev, är riktigt nöjd faktiskt. Var hos mor och käkade lite snabbt men sedan åkte vi hem. Grannen trodde att han kunde smyga hem men se det gick inte. Alla hundar, MOT STAKETET! Drutten hittade en bit av en stolpe som han så gärna ville visa. Har inte jag fiiiiiin? Han är verkligen söt när han kommer och visa det fina han har.

Mycket piffigt när han har nÃ¥got han inte ska ha. DÃ¥ säger man bara, oooh sÃ¥ fin och sÃ¥ kommer han och visar sÃ¥ snällt. “Loss” funkar inte alls, tänker inte alls dela med sig. “Stilla” fungerar klockrent. DÃ¥ sätter han sig framför sÃ¥ fint och väntar pÃ¥ beröm av nÃ¥got slag. Inte sÃ¥ dumt med skyddsträning ibland.

Imorgon kommer förhoppningsvis målaren och eventuellt mor. Annars får vi roa oss själva. Kvällen blir i alla fall lugn och sansad. Är lite trött känner jag. Förkylningen har inte riktigt gett med sig.

Det låter som vi har jordbävning här i Ulrika. Varför? Jo, lilleman, som inte är så liten längre, dundrar omkring och vaktar staketet. Kisse är på gång. Nu har ju dessutom kissarna bjällror så även om de inte ligger i Druttens vittringsbälte så hör han dem. Kissar ska dödas så det så! Babe verkar hålla med för hon springer omkring och ser ut som en svart dromedar. Fiiiin puckel på ryggen. Paret har järnkoll.

Babe har äntligen börjat löpa. Snart är det dags att vi alla lever i skilda världar. Men detta kanske resulterar i att hon går ner i vikt. Hon är en smula trind som en kollega påpekade. Jo jag vet. Men vad gör man med en hund som sväller som en ballong, och det är ingen underdrift, så fort hon löper?

Idag är det in till stan som gäller. Naglarna ska äntligen fixas till. Isch så de ser ut. Sedan blir det nog middag hos mor på kvällen. Mums. Sedan hemgång igen. En lugn och sansad helg med andra ord.

Att vägen hit ut är mörk är ingen nyhet. BÃ¥de den svarta vägen och skogen runt omkring fullkomligt slukar ljus. Därför har mÃ¥nga, inklusive mig själv, extra helljus pÃ¥ bilen. Men det är väldigt svÃ¥rt det här med att blända av. Och göra det i tid. Tre av bilarna jag möter varje kväll pÃ¥ väg till jobbet, är samma nötter jag möter pÃ¥ väg hem pÃ¥ morgonen. De kör stora bilar men 3-4 extra helljus och de bara inte bländar av. IgÃ¥r mötte jag en av mupparna och han bländade inte av alls. Trots att jag blinkade med mina, “BLÄNDA AV”!.

Det var nära att jag körde av vägen. Sidomarkeringarna är mycket dåliga och vägen liksom bara försvann. Tur att man har broms på bilen. Ibland möts man i en skarp kurva och då säger jag inget om man inte har sett eller inte hinner direkt, bara man bländar av så fort man kan. Men de här tre, envisas med att ha helljusen på nästan hela vägen fram. Är de mörkrädda måntro? Irriterande är det vilket som helst. Framför allt på morgonen när man kör hem.

Blev lite fundersam igår när jag kom till jobbet. Hur i helvete tänker folk egentligen? Finns det ingen rim och reson? Verkar inte så. Skickade i alla fall iväg ännu en jobbansökan idag. Förr eller senare får jag ett dagjobb och då piper jag iväg som en raket. Finns bara en sak jag ångrar, nä det får jag ta för mig själv. En sak är dock säkert, oavsett vad som händer i framtiden, sämre kan det knappast bli.

Imorse var jag så trött att jag trodde jag skulle kräkas. Att hålla sig vaken var en lång pina. Och körningen hem är förenad med livsfara. En natt kvar, sedan helgledig. Gud så skönt!

Vilket attans liv det blev när jag släppte ut hundarna imorse. Den lilla killen som går förbi min tomt varje morgon på väg till skolan gjorde så ock idag. Men han hade en vuxen ledsagare idag och de var tydligen osams. För här flög vantar och mobiltelefoner och det skreks. Något som hundarna inte alls uppskattade. Undrar hur många vi väckte?

Sitter med morgonkaffe och samlar mental energi. Ledig dag egentligen, men ska på en kurs. Den är ett par timmar bara, men precis mitt på dagen så hela dagen blir liksom förstörd. Man hinner inte speciellt mycket före kursen, och inte efter heller. Dessutom är det becksvart när man åker hem. Det är grått och trist ute. November är förvisso en aning varmare än normalt, men fy så trist. Allt är grått, blött och lerigt. Man kan bli deprimerad för mindre. Är det mot någon regel måntro att solen även kan skina i november? Hoppas på en snörik vinter. Då är det i alla fall ljust.

Ibland har man sådana intelligenta och djupa samtal. Prova och kolla om ni förstår vad som menas här.

“Du jag ska köpa förtelajser, hur gör man?”

“Du klickar pÃ¥ den, sätter den pÃ¥ gräset och sedan klickar du pÃ¥ de rutor du vill förtelajsa”

“Aaa, vänta dÃ¥”

“Vad ska man förtelajsa dÃ¥?”

“Jag fick lära mig den hÃ¥rda vägen och slösade bort en massa. Nu förtelajsar jag bara sÃ¥nt som tar lÃ¥ng tid, som carotterna till exempel. Ullen är mycket värd vettu”

“Aha”

“Du kan ju göra det nu, sÃ¥ om och sedan skörda imorgon. Inte slösa bort förtelajsern imorgon eftersom du jobbar. Det är ändÃ¥ klart när du kommer hem”

“Ah, just det. Du jag har snart 12 000 spänn”

“SÃ¥ kul för dig dÃ¥!”

“Ah men dÃ¥ kan man ju inte extenda, för dÃ¥ har man ju inte pengar kvar”

“Jo, visst kan man det. DÃ¥ kan man möblera om, sÃ¥ man fÃ¥r plats med mer kaniner, fÃ¥r för det ger mer cash.”

“Ja just det, sÃ¥ kan man göra”

“Här har vi plannat vettu, är med i matchen”

“Damm you, för att du visade mig förelajsern”

Ja ni förstår själva eller hur? Jag blir så full i skratt över det här. Och de som påstår att den virtuella världen inte skulle ge gemenskap utan utanförskap, har nog aldrig spelat ett datorspel någonsin. Det är however, mycket addictive bara så ni vet. Och vi slänger oss inte alls med svenglish här inte. Björn Gustavsson, vi är irl, släng dig i väggen!

Nu ska jag i alla fall stänga av datorn för idag. Idag har den faktiskt fÃ¥tt förtjäna sitt pris. Jag kan ha dubbla flikar igÃ¥ng och spela tvÃ¥ spel samtidigt. Värsta kollen har man. Ett ypperligt sätt att umgÃ¥s pÃ¥. Faktiskt. Kan tillägga att jag en gÃ¥ng i världen satte mig pÃ¥ höga hästar och mästrade “jag kan inte förstÃ¥ hur man kan tillbringa sÃ¥ mÃ¥nga timmar framför en tv och spela spel. Gud sÃ¥ dumt och ointelligent.” Kan väl tillägga att sätta sig pÃ¥ höga hästar inte är svÃ¥rt, att ta sig ner och inse att man inte är bättre än nÃ¥gon annan är svÃ¥rare.

Just nu är jag helt klart hooked. Men huvudsaken är ju att jag har roligt och det jag gör inte skadar någon. Idag har jag dessutom hängt upp nytt fågelfoder, och slängt alla löv. Det blev nästan 10 svarta sopsäckar. Men nu är det ordning. Och träffat på min hyresgäst och varit go, och gla och trevlig. Så god natt på er var ni än befinner er, irl eller inte!

Det upptäckte jag i morse. Dunder hade helt sonika flyttat på kompostgallret som skiljde killarna åt och lagt sig på sin säng. Så där stod alla tre när jag kom ner. Vi är tydligen sams igen. Men lite muppig är han den lilla. Ställer sig i vägen, och är stor och stark. Inte så att Dunder bryr sig värst, utan han bara går förbi. Lite lättare med utsläpp och annat när de kan vara ute tillsammans.

Mor är på väg ut. Vi ska släpa löv idag. Mår riktigt bra idag faktiskt. Är helt klart på bättringsvägen. Annars har vi spelat lite spel, lekt ute i trädgården. Min stackars gräsmatta är helt tärd. Lite sol och vind hade jag önskat nu så det får torka upp. Är lite trött på leriga tassavtryck på golven. På det hela taget en bra start på dagen.

Det är bara att konstatera. Har folk fått sina körkort i cornflakespaket? Man blinkar väl, saktar ner, bromsar och kör åt sidan i lugn och sansad takt istället för som tantan idag, tvärbromsa, kasta sig åt sidan samtidigt som hon börjar blinka. Höll på att köra henne rätt i röven. Nu var ju tanken snäll, hon skulle släppa förbi mig. Kände sig lite stressad kanske, inte vet jag. Så nära låg jag inte.

Grått, trist och lite småkyligt ute idag. Nätet har bråkat med mig och man kan tycka att jag borde ha bättre saker för mig än att reta mig på det. Eller? Imorgon är det uppkörning för kollegorna och jag önskar dem lycka till. Framför allt den som kör upp för första gången. Vi andra väntar idogt!

Dagen var annars lugn. Visst hade lillemannen ätit på obehöriga saker åter igen imorse. Vad är det för fel på att sova när det är natt kan man ju fundera över. Tycker inte om det, men det lutar åt buren. Kan man inte låta bli grejerna, ja då får man inte vara ute heller. Mår lite bättre idag för övrigt. Huvud och bihålor är kvar så det finns hopp om livet. Tror inte det här var någon slags nöffesjuka, men det är svårt att veta. Enda sättet att veta säkert är ju att åka in och testa sig. Nu är det faktiskt snart läggdags. Så fridens på er!