i mina hundar. Jag har dagar när jag önskar att jag vore hundfri. Tänk vilket frihet! Men så kommer någon av dem och är så där go och då glömmer man allt. Jag är helt enkelt så glad i mina hundar. De tillför så mycket glädje i livet.
Drutten är en pina och har så varit sedan han flyttade in i detta hus. Men som pappa sa: han är i alla fall en glad skit och det är han. Livet är på topp. Allt är roligt, alla är roliga och livet ska upplevas i turbo. Undrar ibland om han går på speed eller något för det är väldigt vilken fart han har i allt han gör. Han är en ren glädjekälla även när han är som värst. Och bara så ni vet. Han ska ingenstans så eventuella kidnappare kan känna sig blåsta. Han är i och för sig en pina för det mesta, men han är min glada pina.
Dunder har faktiskt blivit ljuvlig. Vem hade kunnat tro det? Lugn, sansad, och han bara är. Han är så enkel att ha att göra med att hälften hade kunnat räckt. En glad gamling som verkar trivas med det lugna pensionärslivet han lever.
Babe är ingen pina men precis som Drutten gör hon allt i hundra knyck. Allt är roligt. Hon är helt enkelt den sötaste schäfern jag har sett och den med de största öronen. Hon är helt enkelt för go. Upptäckte härom dagen att ena sidan pÃ¥ sängen var täckt av svarta hundhÃ¥r. Babe har nÃ¥gon gÃ¥ng bara “runnit” upp och lagt sig. Gosat, sovit för att rinna ner innan jag har vaknat. Pluttan. Snart är det dags för en promenad med mina huliganer. Tror nog att jag gÃ¥r i omgÃ¥ngar. Tar lillen först och de andra sedan. Blir liksom lugnare sÃ¥. 