Hjälpte till i affären under kvällen. Vi blev effektiva och körde på, fick en hel del gjort. När första shoppingsvängen är gjord går jag tillbaka dit för att se om de behöver hjälp. Sedan blir den en sväng till på eftermiddagen med Anki. Ulrika Marken är sedan slut för i år. Då återkommer lugnet till byn.

Plåttaket är nu mer eller mindre färdigt. Det ligger på men ska kapas i ändan. Det var aningens för långt. Nu ska det väl hålla tätt till vintern. Upptäckte dock att vad gäller isolering finns det annat att önska. Inte så värst mycket med andra ord. Där fick de höga elräkningarna en förklaring. Får väl undersöka vad det kan kosta att fixa till. Dumt att elda för kråkorna kan man tycka. Jag hoppas ni har en bra dag på marken om ni åker. Håll hårt i telefon, plånbok och annat ni är rädda om!

Hem en snabbsväng där det smiddes planer. Vissa har mer myror i benen än andra. Taket är på plats, och nya projekt smids. Något som glädjer mamma. Och mig om jag ska vara ärlig. Jag frågar mig dock, måste man verkligen alltid pyssla med något? Vad är det för fel på att bara lulla runt? Vi åkte iväg för att kika på en båtplats där bryggan skulle monteras ner. Helt klart alldeles för kallt i vattnet tyckte jag personlign. Tyckte inte heller om de nyfikna kvigorna som kom och glodde. C jobbade dock idogt på och fick upp rätt mycket faktiskt. Attans så effektiv när han sätter igång. Nu sitter jag här och väntar på att han ska komma hem så vi kan äta lite. Wok står på kvällens meny. Ska väl gå ner kan jag tycka. Imorgon är det förberedelser inför marken som gäller. Får sova hemma i mitt eget hus, annars får jag problem med att parkera. Under torsdagen kommer det ju en och annan marknadsbesökare om man säger så. Tror dock i år att det kan bli lite extra kul att kika på när de ska av parkeringen. Har en känsla av att det är en smula sankt där ute. Onsdagskvällen är det till att hjälpa till i affären med vad de nu kan behöva hjälp med, på torsdag är det två vändor på marken som gäller. Ulltofflor ska inköpas, det har jag redan bestämt.

Det var egentligen inte meningen att vi skulle åka tillbaka under söndagen men jag ville gärna tillbaka. På söndagen var det dags att lära sig fläta korg. C byggde gärdsgård och den blev hur fin som helst. Tyckte i alla fall vi andra. Flitig som en myra. Att fläta korg var egentligen inte svårt, men vilket pillgöra. Lyckades dock få ihop min korg och jag var mäkta stolt när den var färdig. Nu när man har sett riktigt hantverk på nära håll, och ser hur det faktiskt görs då får man en annan förståelse för varför det är så dyrt. Tittar man noga och räknar lite, är det inte dyrt alls. Det tar ett par timmar att göra saker. En så enkel sak som en flätad korg tog ett par timmar.

Att få stå ute i solen och lära sig nytt och faktiskt lyckas med det man gör, är ett recept på en god dag. Det bjöds på fika och god mat och många trevliga och givande samtal. Mycket trevliga människor har jag stött på i helgen och ser fram emot att få lära känna dem bättre. Somnade på söndagskvällen som en klubbad säl. Snarkar tydligen som en också har jag förstått. Man kan ju undra vart det kommer ifrån. Men för första gången i mitt liv, sover jag tungt, gott och fullt avslappnat. Jag känner mig helt enkelt totalt trygg.

Tjejerna kommer nog flytta hemifrån om helgens vanor sitter i. Sen middag och sen frukost är= katastrof! Bråttom,bråttom var det när maten serverades. Vi har haft tjejerna ihop ett par gånger och det har gått relativt smärtfritt faktiskt. Babe blev lite dum mot Brace häromdagen, men tog inte i så hon kräktes och det var inga problem när man sa till. Nyfikna är de, men det verkar gå åt rätt håll i alla fall. Nu är det bara 14 dagar kvar på semestern. Hualigen, tiden har gått fort. Nu är det städning av bil som gäller. Körde granris i den och det verkar som hela skogen ligger kvar. Tur att man har bra dammsugare.

Hm, lagom till kroppen har vant sig vid ansträngningen är det färdigt. Nu i helgen är står målning av den sista biten staket på schemat. Det ska tydligen vara uppehåll. Vore skönt att hinna färdigt innan vintern kommer. Trots lång ledighet har jag inte lyckats med det. Undrar lite grann vart tiden tog vägen. Semestern bara sprang iväg. Men än har jag ett par dagar kvar att njuta av. Känner mig faktiskt redo att återvända till jobbet. Ledigheten har gjort nytta helt klart. Livet känns positivare än innan semestern började.

Pratade precis med en barndomsvän. Vi umgicks som tonåringar och ungdomar. Vi har inte pratats vid på många många år och ändå känns det som vi pratade igår. Visst, det har hänt en hel del men det märktes inte. Vi brukade åka omkring på hans hoj och busköra. Ett under egentligen att man fortfarande är i livet. Strax dags för frukost, hiva in resten av veden och sätta igång med resten jag hade planerat. Ska nog ge mig i kast med ett fönster eller två.

Undersökte också det här med att läsa färdigt. Lättare sagt än gjort visade sig. Visst, man kan läsa språken bara och sedan göra det andra, men det tar mycket längre tid. Hade ju varit roligt om man blivit färdig innan man fyllt 50 så att säga. Det går att komplettera det jag redan har, men då måste jag läsa in 25 poäng (enligt gamla poängsystemet) nu på studs för att kunna gå det. Annars får jag vänta tills nästa höst. Ett alternativ hade varit att ha en lärartjänst och läsa in det man saknar på distans vid sidan av. Funkar ju inte heller eftersom jag inte har någon lärartjänst. Och frågan är om någon skola skulle anställa en som obehörig och låta mig läsa in det som fattas vid sidan av. Behöriga lärare finns det ju menar jag. Vi får se vad som händer. Läsa ska jag dock.

Nu är det kaffe med mor som gäller.

Igår var vi iväg och hämtade plåten till taket som ska bytas ut. Käkade gott på Chili på IKANO-huset och köpte skor. Inte så att jag egentligen är i stort behov av nya skor, utan mer att jag ville ha ett par. Det var dessutom på rea så jag fick två par för mindre än vad ett par kostade. What a bargain! Var också på möte igår och det kändes bra. Verkar som framtiden ser betydligt ljusare ut och det känns helt enkelt toppen. Förra veckan vikarierade jag som lärare på högstadiet. Det var mycket roligt. Trevliga hjälpsamma kollegor, härliga ungar och på det hela taget trivsamt. Det var framför allt härligt att göra något som är så totalt tvärtom mot vad jag normalt jobbar med. Helt plötsligt befann jag mig i ett kvinnodominerat yrke och det var inte så dumt faktiskt. Upptäckte att jag platsar även där. Fick använda huvudet lite grann och det kändes bra. Har bestämt mig för att läsa vidare, fast på distans. Nu när man har jobbat ett par år, går det inte att ta studieledigt. Såvida jag inte skulle vinna en stor summa pengar, men det verkar inte troligt.

När man är färdig har man lite större valmöjligheter, man kan ju fortsätta med det man gör om man vill. Huvudsaken är att jag gör färdigt det jag hade tänkt. Dessutom känner jag att jag behöver lite mental stimulans. Plugga ger just det. Annars luffar livet på i stilla mak. Nu är det en dusch som gäller. Man blir lite varm av att hiva ved, sedan är det hem till tjejerna som gäller. Belsebub fick vara med idag och hjälpa till. Nu gäller det bara att få henne att förstå, veden ska in i boden inte ut!

Annars hade Babe och jag en lugn morgon. Skulle titta på morgonnyheterna hade jag tänkt men lyckades somna i soffan. Igen. Maken till soffa att göra en trött. Mer kaffe i solen innan jag satte igång med dagen. Idag är det dags för fåfängans dag. Ska fixa naglarna igen. Kan tyckas larvigt och onödigt men välskötta händer känns bra. Tänker dock inte låta dem växa så långa som sist. Då är de bara i vägen, framför allt på jobbet. Sedan iväg och handla, har middagsgäster imorgon och jag har lovat att laga maten. Ska så även göra ikväll. Här lever vi farligt.

Igår skjutsade jag hundarna till panget. Inte underligt att de inte störs av Rexis skällande i den kakafonin. Jösses vilket liv! Men detta betyder att vi får lugn och ro och sömn om nätterna och det är värt mycket. Sedan kom jag på att jag behöver ett par jeans. Istället för att åka ensam till Ikano-huset, styrde jag kosan mot Mantorp. Cajo fick vara smakråd. Personalens kunskap och känsla för service kan vi diskutera men vad kan man förvänta sig egentligen? Hittade till slut jeans som var sköna, mjuka och som satt snyggt. Gjorde ett riktigt kap och fick tre par för priset av två. Nu har jag i alla fall något att ha på mig, bortsett från alla dessa hundkläder och mjukisbyxor. Jag ska snart ge mig iväg till stan och göra det jag ska. Hoppas på fint väder i helgen, hade varit så skönt att slippa regnet faktiskt.

Nu har hon lugnat ner sig. Hon har varit bra stressad under veckan som gått. Jobbigt att bli ensam verkar hon tycka. Annars har dagen gått förbi. Inte med någon större fart direkt men den har tassat på. Dagen började dock så bra som en dag bara kan börja. Har varit på gott humör hela dagen. Nu väntar jag på att C ska komma hem. Idag ska det snickras lite på hundgården. Det har släpat efter lite grann på grund av vädret. Visst, man kan snickra och dona även om det regnar men hur kul är det? Ska tydligen vara kvar nattetid och en ny tjänstehund måste införskaffas. Känner jag för det? Nej inte mycket. Men så länge jag inte har något annat att luta mig mot, får jag helt enkelt bita i det sura äpplet och fortsätta slita nattetid.

Vädret har faktiskt varit fint idag. Min semester regnade bort helt klart. Men å andra sidan, jag är inte mindre ledig för det och det har i det stora hela varit den bästa semestern i mitt liv. Långledighet är inte att förakta ska ni veta.

Helt underbart är att kunna luta sig mot all den samlade erfarenhet och “know how” som helt plötsligt folk visar att de besitter. Frågan jag ställer mig är;vart fanns den erfarenheten och kunskapen under det gångna året? Om ni visste vilket stöd, och vilken support ni varit för mig under den tid jag verkligen har behövt det, eftersom vi i familjen Sundberg helt saknar grundläggande förutsättningar för att lyckas med brukshundar.

Jag tänker inte vidare befatta mig med mer eller mindre kritiska påhopp, och lutar mig mot talesättet “tala är silver, tiga är guld”. Det jag däremot blir mer och mer säker på är att ju mer jag umgås med människor, desto mer älskar jag mina hundar.

Jag har ingen lust att gå in på varför här, men kan säga att det var rätt beslut att ta. Ett svårt beslut som jag har kämpat med men jag fick till slut inse fakta. Huset är tomt utan mina killar. Han tillförde så mycket glädje i mitt liv och så otroligt mycket hyss. Hunden var bra tokig ibland. Men en glädjekälla helt klart även om det har funnits tunga stunder. Babes stressnivå har helt klart ökat sedan kompisen försvann. Trots att vi inte har bott hemma de senaste dagarna, märks det på henne tydligt. Hon är numera ensamhund och det verkar hon ha lite problem med. Men precis som för mig, är det bara att vänja sig.

Jag är dock inte ensam utan har haft ett stort stöd i min omgivning och framför allt pojkvännen. Han har varit en klippa att luta sig emot och det är så skönt att inte behöva gå igenom det här ensam. Cajo är värld allt guld i Småland. En pärla och en stöttepelare av stora mått. Jag kommer vara henne evigt tacksam för allt hon har gjort. Bättre vän får man nog leta efter. Hon är “the voice of reason” när tankarna springer iväg med en.

Annars rullar dagarna iväg. Vet inte riktigt hur det går till men ibland känns det som man inte mer än går upp på morgonen så går man och lägger sig igen. Dagarna försvinner i rasande fart. Att vara långledig har gjort gott för själen och jag känner hur livsandarna har återvänt. Med hjälp förvisso men ändock. Det enda som inte är ok, som inte känns bra alls är att jag inte fick njuta av min första sommar i huset i lugn och ro tillsammans med mina killar. Men det är väl så, man kan inte få allt här i livet.

Drutten min älskade hund, jag saknar dig så.